Salt ´n pepper.

Ibland klagar jag för mkt.
Jag kommer på mig själv med att förpesta tillvaron för mina nära genom att beklaga mig. Jag tänker på flytet, är inne på 5:e dagen just nu och det har faktist gått över förväntningarna bra men jag har inte ens blivit lite kompis med dessa shaker & soppor än. Men jag hittar mina knep och dom går ner. Allt fokus på operationen nästa vecka.
Ex, så värmer jag chokladshaken i kastrull. Vispar i sinne och inbillar mig att jag vispar bort dom dåliga små fiberkornen. Sparrissoppan går oxå ner, efter att jag spätt ut den med mer vatten än vad som står på påsen, samt piffat till den med örtkrydda och citronpeppar.

Just nu skriker min kropp efter salt. Jag är mest sugen på limpmacka med ägg & kaviar och en rejäl jävla sill-lunch. En god kycklingsallad skulle oxå sitta väldigt bra.
Konstigt, va? Har inte en tanke på hamburgare, pizza eller annat skräp.
Kvällarna går bättre & bättre oxå. Jag behöver inte ha nåt att tugga på framför tv´n (förr var det ju helt meningslöst att se ett bra program/film/serie om man inte hade nåt gott tilltugg!) utan nöjer mig med min varma choklad och tekopp. Det får funka. Det måste funka. Det är ju mitt nya liv.
"Sy gardiner, eller nåt", tyckte sambon igår när jag fick ett psykbryt (ett av många, igår var ingen bra dag). Han har väl antagligen rätt, att jag ska sysselsätta händerna med nåt.
Synd bara att jag är TOTALT värdelös på handarbete. Jag kan varken sticka eller brodera. Har aldrig ens haft intresse för det.
Dock äger jag världens finaste symaskin och jag borde verkligen lära mig att sy gardiner, grytlappar eller vad sjutton som helst.

Kanske får bli dagens uppdrag.