Bland matmissbruk & kesoförpackningar...

Kanske på tiden att jag "viktbloggar" lite.

Efter ett fullkomligt viktras på en massa kilon så tycks min kropp nu tagit sig semester. Vad jag än gör, hur bra jag än äter, hur mkt jag än svettas och motionerar så står jag still på vågen.Fast det är OK, ändå. Jag vet ju att det lossnar och jag har lärt mig att min kropp kickar igång viktnedgången med variation. Dvs. 90% nyttigt, 10% mindre nyttigt. ;-) Har ju semester och det blir automatiskt (? Vilken jävla lögn & bortförklaring) så att jag rör mindre på mig, att jag inte håller mattiderna som jag brukar göra och att det slinker ner en glass här & där. Men det är oxå OK, för det är ju semester bara en vecka till.

Men vet ni vad? Jag fullkomligt trivs med mig själv! Kan inte i min vildaste fantasti förstå hur jag nånsin kunnat tänka att tiden efter OP kommer bli svår som attan och att jag skulle tappa bort mig själv nånstans där på vägen mot ett lättare liv. För många gör ju det. Tappar hela sin personlighet nånstans mellan kesoförpackningarna, vågen och provhytterna. Känner inte igen sig själv.
Jag känner snarare lycka. För jag börjar se mig själv igen.

Jag har INTE ersatt mitt matmissbruk med något annat missbruk. Många gör ju tydligen det. Jag var nog på väg att bli en shopaholic ett tag (för det är ju så kul med kläder nu!) men så införde gubben & jag köpstopp fram till sista augusti. Kändes jävligt pissigt i början, jag tjuvköpte en tunika och kände mig som en missbrukare som gömmer flaskor för sin familj. Men så tog jag mig i kragen och nu känns det som om jag varit på nån slags avgiftning mött Gud och blivit kär, och helt plötsligt har jag inte nåt behov av att shoppa längre.
Tja...

Slut på ord. Mot mormor och 84-års kalas, en å annan bulle.
Trots att man som GBP-op:ad har en hel del plikter så får man inte glömma bort att njuta IBLAND. Men gör det av sällskap, färger, lukter och minibitar.