Det är ju såhär med att bo i ett litet samhälle. Det pratas och tisslas och spekuleras. Det undras och ska bjudas på kaffe för att spekulera ännu mer. Ibland är det mysigt. Oftast är det inte alls trevligt. Sällan mersmak.
Vi är inflyttade i "våran" by, därför spekuleras det säkert en hel del. Några gånger har vi blivit bjudna på kaffe. En gång av den snällaste tanten och farbrorn jag nånsin mött. Det gillade jag, skulle gärna göra om´t.
Men hur som helst, det knyts kontakter i små samhällen. Kontakter som säkert inte skulle knytas om man bodde i stan. Man håller ihop och ser efter grannens hus då dom verkar vara borta. Man luktar sig till konstigheter och sneglar på okända bilar som kör igenom. Man hejar på varandra... Men snackar skit bakom ryggen.
Nåt som stör mig otroligt mkt är hur pedantiskt allt måste vara i ett mindre samhälle. Annars börjar det pratas. Det måste klippas i precis rätt tid och om vi klipper, då ska även grannen fram med gräsklipparen. Det ska planteras blommor och inspekteras hos varandra och sen ska det...Just det, snackas skit. Kanske till och med snackas skit över en kopp kaffe med grannen, så kan man snacka skit om resten.
Allra bäst är det när det samlas 4,5 stycken tanter nere vi affärn, och skvallrar. Då vet man att man bor i en by.
Men hur som helst, det är mysigt att bo i en by, trots allt. Jag sållar mig till skitsnackarna oxå. Kan rent av tycka det är trevligt att snacka skit ibland. Det blir så himla hemtrevligt på nåt sätt. Jag skulle nog ha svårt för att bo inne i stan, där verkar saker & ting inte bli riktigt lika personligt som här. Jag kommer nog alltid förbli en lantis, på nåt sätt. Dock nån mil närmare stan.
Ha en trevlig helg, vi åker till Ö-vik imorgon så om nån granne ev. läser detta så kan ni ju kika till vårt hus lite extra denna helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar