måndag 28 mars 2011

Livet är bara rock´n roll

Reflekterade igår över att det är ganska prick en månad sen jag blev opererad. Måste säga, trots kämpigt i början med flytet och lite illamående då jag inte fattade att jag fått i mig för lite näring, så är det här lätt det bästa jag gjort i livet (förutom att få barn alltså). Häpnar över den fina livskvalitén som jag fått på enbart 1 månad, över alla kilon som runnit av mig på den här tiden och ser bara framåt mot en ljusare framtid. Jag ÄLSKAR livet igen och jag ORKAR leva igen.
Jag har sagt att jag gjorde operationen för mitt barns skull, och för mina kommande barns skull. Att orka leva tillsammans med dom fullt ut, att vara den busiga mamman och för att dom ska slippa höra "Gu, vad din mamma är tjock!" (Vet ju hur elaka vi var när vi var små gentemot andra barns föräldrar). Men, nu har jag kommit till insikt att jag gjorde operationen även för min egen skull. Till stor del.
Herregud, om det här är början undra då hur min framtid kommer att se ut. Kan knappt vänta...!

Men jag har haft tur. Jag fick en otroligt skicklig kirurg (Bengt Håkansson, Ersta), jättefin vård på Ersta sjukhus med så proffsiga sköterskor som körde upp mig ur sängen 1 timme efter att jag vaknat upp ur narkosen, jag hade inte ont i såren, jag har en fin familj som stöttade mig både före, efter och nu med allt dom kan, jag har sluppit stora komplikationer (än så länge) och jag tål det mesta i matväg fortfarande. Jag har ett fantastiskt arbete att gå tillbaka till där både chef och klient är måna om mig, jag har otroligt fina arbetskamrater som bryr sig, jag känner inte att framtida plastikoperationer oroar mig eftersom jag skulle kunna betala dom ur egen ficka och är inte speciellt beroende av att få dom gratis, jag har en superbra husläkare som är väl insatt i denna operation och stöttar mig. Ja, jag har alla förutsättningar för att lyckas tack vare verktyget som jag nu fått.

Hell Yeah! Önskar er, GBP-systrar & Bröder, Lycka till och hoppas att ni får uppleva det fantastiska som jag får förmånen att göra. Kram!

7 kommentarer:

  1. Det är ju precis vad du förtjänar Linda!! En sån fin och härlig människa som du ska ha det bästa! Jag hoppas att du får fortsätta att må sådär gött ända tills du blir 94 eller nåt sånt. =O)

    SvaraRadera
  2. Hoppas bli opad i maj, och när jag läser om dina anledningar så sprutar tårarna, det är som om jag skrivit det!
    Längtar så, tänk att man längtar till och med till Flytet, att någon läkare skall säga -ät inte på 3 veckor nu! och man är beredd att göra det!
    Lycka till och fortsätt skriva!

    SvaraRadera
  3. Erica, ja visst är man galen som längtar till svält ;-) men det folk omkring en inte förstår är att det man längtar till är startskottet på nya livet. Helt enkelt :-)
    Hoppas det går bra för dig och lycka till. Kram!

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet! ÄR glad för din skull att det gått så bra alltihopa och att du börjar se så ljust på allt nu. man gör nog oftast det när man fått komma igång med mat igen. Man märker fort att man inte måste "ge upp" allt bara för att man är opererad! =)

    SvaraRadera
  5. Precis, Helena. Men nu märker man även hur bunde man är vid mat. Men förhoppningsvis på ett bra sätt.

    SvaraRadera
  6. Bunden, ja! Men å andra sidan så om man lär sig planera maten så behöver man inte "Känna sig" bunden på samma sätt. =)

    SvaraRadera