Kanske dax att vara lite positiv. Har varit mkt latskriverier på sistone och mkt
lite viktbloggande. Men, jag har tagit åt mig av kritiken som mina närmaste gett mig ang. mitt maniska beteende kring vikt och våg och legat lite på den s.k latsidan och inte brytt mig så mkt. Taggat ner mao. Dock finns det ju en hel del roliga saker efter en sån här stor viktnegång att lista ner. Allt handlar om utseende, allt, allt, allt. Jag orkar inte gå in på mina hjärnspöken just nu utan föredrar att vara ytlig ett tag.
Här är ett urval:
- När man träffar en gammal vän och dom utbrister "Men kära nån! Jag känner knappt igen dig. Såå liten du är, såå fin!" (Fast å andra sidan kan man ju fundera på ifall jag var SÅ ful innan då?)
- När favoritjeansen med stort J var ett viktigt delmål att komma i, men visar sig vara alldeles för pösiga före delmålet. Jippie! (Fast, då var jag ju grotesk för flera år sen då jag kunde ha dom men tyckte att jag var fin!!... Fastän jag inte tycker att jag duger NU. Skumt.)
- När jag kan känna mig bekväm på badhuset och leka med barnet utan att tänka på att jag måste sitta si och så för att inte valkarna ska synas för mkt. (Snart lär komplexen för lösskinn uppstå. Dock njuter jag av mellantiden som nu befinner sig).
- När jag ser en skymt av mig själv i skyltfönstret och hajar till. "Damn, så jävla snygg jag är". (För SÅ ser jag INTE ut i spegeln. Kan stå och spgela mig i timmar men allt jag ser är fortf. bara gamla stora Lindy. Men det är ju glimtar som får mig att börja förstå att jag krympt.....Lite...Mycket...)
- När jag kan låna kläder från vänner. (Håll i era garderober nu, tjejer!)
- Bekräftelse! Blickar! Uppskattning! Vänligt bemötande! (Jo, för jag VET att det är annorlunda nu. Jag får så mkt vänligare besök i butiker, får så enormt mkt fler uppskattande blickar, får komplimanger från håll och kanter och jag bara LOVE IT! Suger åt mig som en törstig vampyr. Dock får man inte glömma bort att tacka. Att inte bli alltför stor på sig (men hallå, jag är ju mindre!) och bli alltför ego. Dessa grejer handlar oxå om att ge & ta.)
Ja visst, jag känner igen det där med bemötande. Jag trodde inte riktigt att man blev annorlunda bemött för att man vägde runt 100 kg, men nu när man är i viktklass 80 så märker jag skillnaden. Butiksbiträden skrattar och pratar, kommenterar ens inköp, är otroligt hjälpsamma och trevliga, som om man plötsligt hade mycket mer gemensamt bara för att man ligger närmare i vikt... Konstigt! Manliga service-människor är oxå helt annorlunda mot mig idag...
SvaraRaderaVad tråkigt egentligen, att man blir bemött olika beroende på hur stor man är. Jag tänkte aldrig på det tidigare.
Ha en skön helg!