Det blev ett plötsligt stadsbesök för mig och dotra efter hämtningen på förskolan. "Aj, mamma, det gör ont i mina tår". Men oj? Dom för våren nyinköpta skorna hade helt plötsligt (över en natt bara?) blivit för små och det resulterade i ett akutinköp av, givetvis, rosa skor (med prinsessor på!). Varför blir jag inte förvånad längre? Denna lilla motorintresserade, modepopbrutta är fantastiskt förtjust i tjejiga grejer oxå. Dock ska vi inte glömma att verkligen poängtera att hon faktist har ärvt både sin far OCH sin mors motorintresse. TACK Å LOV! Det är inte bara rosa och glitter och nagellack och halsband här. Pust!
Men frågan är; Hur fort växer dessa små knoddar egentligen? Herregud... Redan stl 26 på skorna. HON ÄR JU FORTFARANDE MIN BEBIS! (Som jag sa på skoaffärn, och Freja fnös och sa: "Jag är faktiskt inte nån bebis längre, mamma!") Bara att inse att jag har en stor tjej nu. *Ångest ångest ångest*
Sen åt vi bort min ångest på MAX. 1 Mozarellastick och en yttepytteburgare. Sen var jag äcklad. Men ångesten över att inte ha någon bebis längre hade försvunnit. Vem har sagt att det inte är bra med mat?
Folke hade nog 26 förra sommaren..... så välkommen i storbarnsångestklubben.... vi träffas via nätet varje gång barnen växer ur sina söta små plagg. PUSS!
SvaraRadera