Den här icke bullbakande mammiga mamman har en ledig dag. Den tillbringar jag i hemmet med en förkyld och trött Lilltjompa. Förser henne desperat med C-vitamin i olika former och färger och nyttigheter, allt för att hon ska bli på topp igen inför helgens resa till nordligare breddgrader.
Hon är som sin mor. Eller, hennes förkylningar är som hennes mors förkylningar. Dom bara kommer, vips från ingenstans och är elaka, jobbiga och hostiga. Sen är dom bara borta en dag och livet går vidare.
Jag hatar förkylningar. Jag hatar magsjukor. Jag hatar feber och andra virus, krämpor och orättvisor.
Förvånad, va?
Men med litet barn i hemmet så är det bara att inse att hur mkt Du än duckar så duckar du aldrig tillräckligt för att slippa bli nerslagen av nån elak backilusk. Å vet ni, det kommer alltid SÅ lägligt.
Sambon har gått ner i källaren, till Silververkstan´för att göra några fina smycken som ligger på beställning. Lilltjompan ser på Djungelboken och jag kastar nu ett getöga mot hennes rum och inser att min plikt idag är att röja där. Herregud, hur kan ett sånt litet liv göra ett sånt stort bombnedslag på så kort tid?
Hon har även lärt sig hur man hanterar ett kaos. Jo, man bara stoppar in ALLT under sängen så slipper man se på det.
Som en struts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar