Sanningen i vitögat

 I 4 timmar höll jag på. Ja, ni ser ju kaoset nedan. Jag har verkligen tvättstugefobi och gör bara det allra nödvändigaste där, sen pyser jag illa kvickt. Det resulterar ju i att jag "hittar" världens största klädhögar med oviken tvätt rätt ofta... (För att inte tala om sambons kommentarer om att "har jag bara 1 t-shirt? Ett par sockar? Ett par kalsonger? Eller var ÄR DOM ANDRA??!!!" Lilla fröken och jag har varvat mellan 4,5 olika uppsättningar kläder den senaste månaden i tron om att vi verkligen inte har några andra kläder!) Nu var det verkligen på tiden (ni håller med!) att ta itu med projektet (inte bara kläder som har förvarats i vår stora tvättstuga utan även bra-att-ha-saker, så som ...Oanvända träningsredskap, stolsdynor m.m. Dom oanvända träningsredskapen står dock kvar i väntan på att "nån" ska bära upp dom till vinden...) och just nu känns det så oerhört jävla skönt att det är gjort. Vips, så har vi megamycket fina kläder som vi knappt använt. Nu hittar jag t.o.m ro i tvättstugan och planerar för renovering!
Knäppsocka, är jag. Men en numera nöjd knäppsocka som aldrig mer kommer att låta ren-tvätt-berget växa och bli större än Mount Everest!